Bevarandet

Grådagg ©Mina Möller

Naturligtvis har de fjällnära djuren samma ursprung som den övriga fjällrasen. Den stora och avgörande skillnaden ligger i att den fjällnära gruppen fortfarande är oförädlad. Det innebär att den fortfarande har sina goda lantrasegenskaper i behåll. 

Det är viktigt att vi även i framtiden värnar om dessa egenskaper i bevarandearbetet och inte stirrar oss blinda på någon speciell egenskap. 

Det är så mycket en liten lantrasko ska kunna! Hon ska kunna kalva och föda upp sin kalv, hon ska klara sitt eget underhåll och samtidigt ge ett rimligt utbyte av mjölk och kött på ett varierat bete och ett gott skördat ängshö, hon ska kunna hålla sig frisk och tåla ett relativt hårt klimat, hon ska vara hanterbar och fungera tillsammans med andra djur i flocken, hon ska hitta hem till stallet och mycket, mycket mer – inte bara stå rätt upp och ner och mjölka och växa!

Rasens bakgrund

De fjällnära djuren har formats av självförsörjningssystemet. Deras främsta funktion har varit att fylla sina ägares behov av mjölk och mjölkprodukter, kött, hudar och gödsel. De djur som tillvaratagits kommer från svårtillgängliga trakter i norra Sverige. Besättningarna i Lillhärjåbygget och Biellojaure har på grund av avstånden aldrig levererat mjölk till mejeri eller till avsalu på annat sätt. Ett eventuellt överskott av smör och ost, som tål lagring bättre, kunde säljas. 

Den som på 1980-talet uppmärksammade de oförädlade fjällkorna och myntade begreppet ”fjällnära boskap” var Nils Dahlbeck som på den tiden förvaltade WWF:s väktarfond. Han fick ”Projekt Rädda Fjällkon” att ta med de tre fjällnära tjurarna Munter från Lillhärjåbygget, Arne från Biellojaure och Klöver från Klövsjö bland de fjälltjurar som spermatappades och lagrades. 

Vilka djur godkänns i genbanken?

©Kent Eriksson

De djur som ingår i vår genbank härstammar från Lillhärjåbygget, Klövsjö, Biellojaure och Fatmomakke. 

Två besättningar i Funäsdalen uppmärksammades 1995-96 och djur från dessa har sedan dess slagits in i många av de fjällnära djuren. Förädlingsgraden på funäsdjuren är betydligt högre än på de fjällnära djuren från Lillhärjåbygget, Klövsjö och Biellojaure. Denna grupp har åtminstone sedan 1950-talet anpassats till avsalusystemet, till skillnad från de övriga tre grupperna som huvudsakligen hållits för självhushåll. Funäsdjuren särskiljer sig utseendemässigt genom att vara större än de övriga. Uppgifter finns om att gruppen innehåller en del seminmaterial, men i vilken utsträckning finns inte dokumenterat. Djur med maximalt 12,5 % inslag från Funäsdalen godkänns i genbanken. 

Djur från ursprungsbesättningarna som har en historisk rest av vanlig fjällras finns med i genbanken. Inget av de idag levande genbanksdjuren har mer än 3 % kvar av denna inkorsning. Inga djur med sentida inkorsning av vanlig fjällras (eller annan ras) godkänns i genbanken. 

Djur som bedöms ha ett för rasen särskilt genetiskt värde kan efter beslut av föreningens styrelse tas in i genbanken.