Lillhärjåbygget i Härjedalen är en väglös fjällgård som Karin Eriksson brukade hela sitt liv. Korna härstammar från de djur hennes morfars far tog dit i slutet av 1800-talet. Besättningen har som mest bestått av 17 kor, men i snitt har man haft 5-10 kor och alltid egen tjur. Varje tjur användes bara en säsong – när den var ca 1,5 år betäckte den korna, därefter slaktades den. Gårdens kor har däremot behållits länge, flera av dem har blivit över 20 år. Mellan 1950-1975 har man vid tre tillfällen tagit in djur från närbelägna gårdar (Lövnäsvallen, Djursvallen och Glöte). En föreningstjur användes på 1950-talet på en ko och seminering med vanlig fjällras har skett vid två tillfällen, på en ko år 1986 och på en ko år 1988. Gården med fäboden Hackåsen är fortfarande aktiv och drivs idag av Karins dotter Eva Eriksson.
Karin Eriksson beskrev sina kor som duktiga i sitt fodersök, ger bra med mjölk även vid sparsam utfodring, mjölken har hög fetthalt, de är friska och drabbas sällan av sjukdomar, blir ofta gamla – över 20 år är inte ovanligt, de har en god flockgemenskap och bra temperament. Hon var mer än nöjd om en ko mjölkade ungefär 3000 liter/år. Djuren på Lillhärjåbygget har i alla år betat på gårdens fäbod Hackåsen under sensommaren. Fram till 1960-talet vallade man korna för att hålla dem borta från slåtterängarna på utmarken.
Biellojaure var en fjällägenhet i Lappland, där Arne Eriksson höll kor på renbetesmark i väglöst land fram till ca 1993. Besättningen startades 1925 av Arnes föräldrar. Familjen höll i snitt 6 kor. Arne har berättat att man brukade slakta korna när de var 18-20 år och började bli gamla. Under 1930-40-talen förekom att man lånade upp tjurföreningstjurar från närmaste by. Fram till slutet av 1970-talet fanns det flera besättningar i området mellan vilka man bytte tjurar. Man lade till djur efter första omgången kalvar efter en ny tjur. Efterföljande omgångar slaktades andra hösten för att undvika inavel. De senaste inköpen av tjurar till gården gjordes 1975 från Arnes syster i Slätvik och ca 1982 från grannen Bror Fjällström, båda i väglöst land. Två tjurar och tre kor tillvaratogs från besättningen när Arne Eriksson slutade med djurhållningen. Enligt Arne var ingen av de tre korna mor till någon av de andra. Tjurarna var far och son.
Arne Eriksson berättade att en fullvuxen ko mjölkade ca 15 liter om dagen på bra fjällbete, men mindre när betets kvalitet sjönk framåt hösten. Man släppte korna på bete så fort snön försvann och marken torkat upp, sedan gick de ute tills det kommit ungefär 20 cm snö. Det fanns en del växter som både korna och renarna betade under snön. Vinterfodret till korna kom i huvudsak från myrslåtter. Storbrokig teckning var inte ovanligt i besättningen och beskrevs från trakten redan vid en premiering i Tärnaby år 1912.
I Klövsjö, Jämtland, låg fäbodarna tätt och gör så än idag. De flesta gårdarna i Klövsjö hade sedan 1700-talet vår- och höstfäbodar i skogen nära byn och en sommarfäbod högre upp på fjället. Besättningarna var små, i snitt 4-6 djur. Man bytte tjurar sinsemellan, men använde sig under senare år ibland av semin med vanlig fjällras. Från början av 1900-talet nämns vikter på de jämtländska fjällkorna på 180- 250 kg och mjölkmängder mellan 1300 och 2400 kg/år. Man kan också läsa att ingen annan ras kunde slå fjällkon vad beträffar smörproduktion per insatt foderenhet.
Gölin Morlinds familj höll sina kor på Mälens fäbod i Klövsjö och fram till 1965 även på Sandviksdalens fjällfäbod. På film från 1991 kan man se att hennes djur var småvuxna och att färgvariationen var stor. Omkring år 1991 tillvaratogs en tjur och fyra kor från Gölin Morlind, som var en av dem som använt semintjurar i minst utsträckning.
Fatmomakke ligger vid Kultsjöns strand i södra Lappland och befolkades fram till början av 1800-talet enbart av samer. På 1820-talet kom de första nybyggarna till trakten, och kon var deras viktigaste husdjur. Henry och Aina Fjällström i Fatmomakke hade ett självhushåll med bland annat några av de sista lappgetterna och några höns och kor. Nötkreaturen uppmärksammades redan i början av 1990-talet, men ägarna var inte intresserade av att sälja någon. Till sist kunde trots allt två kor köpas loss, men det var svårt att få dem dräktiga och endast en kalv, kvigan Lisa, föddes. En avkomma efter 17 Lisa och semintjuren Hjärter har nyligen godkänts i genbanken: den helsvarte semintjuren Natten. Därmed är även Fatmomakke med som founderbesättning (ursprungsbesättning) i dagens genbank.